Jag skulle själv gjort samma sak, 
om jag kunde flyga härifrån.

blev lite fest med clara, jennie och belinda igår
det var väldigt roligt faktist. har inte träffat J&B
på jättelänge. träffade lite trevligt folk och sen
gick clara och jag hem till henne och sov, möjs

<3

nu har min älskling varit här och kramats lite
och jag känner det nu, det är i din famn jag hör hemma
det är där jag känner mig behövd och trygg.

ya

Fan va ful du är! Det är min plikt att ta din oskuld,
eftersom ingen annan kommer att göra det.

ohyes, jag läste nånstans på den omtalade bilddagboken att man skulle gå in på raggningsreplik.se, klicka 7 gånger på slumpa, och den repliken som skulle visas, skulle vara den som skulle funka bäst för mig. och ja, min replik var väl sådär. jag tror inte den skulle fungera särskilt bra..

imorgon blir en stor dag!

..som vår käre mårten skulle sagt, eller hur maja?

jag och lite vänner drar till aneby på livedisco. hehe ska kolla på linnea och gänget i vocal voices när dom uppträder. underbart!

något mer underbart, är att våren är här. fast den var inte här lika mycket som jag trodde och hoppades på. för när jag cyklade hem från min träning förut så höll jag på att frysa ihjäl om mina stackars fingrar. jag får väl plocka fram dom där nedrans vantarna igen. men jag känner ändå det där vårruset i kroppen att man bara vill ta av mer och mer kläder (hah, låter fel..okej nu var jag en mogenflicka_92). plocka bort vinterjackan, sluta med vantar, plocka fram vårskorna och börja med klänningar. man börjar, och man fryser som en hund. men det är det värt, för man vet, man vet så säkert att snart är våren här.

och nu har jag snart bott här i vår lägenhet i ett år, eller ja, om tre dagar för att vara exakt. men jag måste erkänna. jag saknar mitt blåa, fina hus lite.


en mysig bild från förra våren på mig och ida ;*

rosa sammetssoffa och sju sorters kakor

igår tog jag med mig systra mi till farmor och farfar. eller rättare sagt hon hämta mig i sin ascoola gröna bil och körde ut på landet till gullisarna. åh jag älskar känslan när man svänger in på grusvägen och ser jordgubbslandet på högersidan och kohagen på vänster. när man skymtar det röda huset med de vita knutarna och den jättestora ladugården syns i bakgrunden. då känner jag mig hemma, mitt ute på landet.

och som vanligt hos min farmor så får man mat och fika så man helst av allt bara vill gå och spy upp allt när man kommit på att man ätit alldeles för mycket. något man inte tänker på just när man äter eftersom allt är sjukligt gott. och farmors jordgubbssaft, herregud vad jag hade saknat den.

vi satt länge i den rosa sammetssoffan och pratade. min härliga farfar som alltid varit lite små butter har blivit en gullig liten gubbe. han hämtade en gammal pärm som han började gå igenom, den var från 1790 talet och det var inte speciellt intressant. jag lyssnade nog inte så väl men att se honom så entusiastisk och glad är så mysigt.



det är en härlig känsla att träffa gamla personer,
dom har så mycket att dela med sig av

när jag kom hem, träffade jag min kära pojkvän, vi tog oss en promenad i stan och skildes sedan åt. jag har länge känt att jag behöver lite ensamhet. en kväll helt ensam. och nu tänkte jag passa på när mamma var i ullared och jag hade lägenheten för mig själv.
jag har folk runt mig hela tiden, och det börjar bli så jobbigt. jag är verkligen en sån person som behöver lite ensamhet, för att ta lite avstånd från verkligheten.

så nu är jag back on track efter min lisakväll.
redo för en ny skolvecka, redo för det mesta.


Life is not the amount of breaths you take,
it's the moments that take your breath away.


du är en bra person, puss älskling

e.n.s.a.m

nu har jag ätit lite tacos med några söta vännor från klassen.
det är fantastiskt, hur glad jag blir av bara er närhet.
jo, ni får mig att glömma alla problem, och bara skratta.

nu när jag kommit hem, satt mig här i mitt ensamma rum
så njuter jag, ensamhet, det enda jag hör är låg
damien rice musik, och knapprandet mot tangenterna.
eller nej nu ljög jag (samhället är fan omringat av lögner)
jag hör ett dunkande i mitt huvud, även kallat huvudvärk.
och jag känner att jag börjar bli sjuk, halsont och såntdär.

näe ni, nu ska jag nog lägga mig med en bok och bara läsa.

ha en trevlig kväll eller dag eller vad det nu är när ni läser.


.

jag är lite nere

inget som alla egentligen behöver veta

men jag vill be om ursäkt, om jag är en elak person, verkar egoistisk, är en dålig flickvän, är en dålig vän, verkar sur eller ointresserad. min hjärna är fullproppad.

visst kan jag egentligen inte be om ursäkt för hur jag är som person. jag ska ju alltid se till att ha ett leende på läpparna, lyssna på vänner, ställa upp för dom jag bryr mig om osv.

men bara så att alla där ute, som jag bryr mig om (ni vet vilka ni är) vet, så gör jag så gott jag kan. om jag så ska behöva sätta mina egna fingertoppar i mungiporna och dra dom uppåt för att få fram ett leende ibland, så ska jag göra det.

jag försöker så gott jag kan,
och jag älskar er (ni vet fortfarande vilka ni är)

varför pratar vi fortfarande med honom?

frågan dök upp från ingenstans. den kändes så självklar, som att jag hade ett väldigt bra svar på frågan. fast efter en lite stund av tänkande, kom jag inte på något vettigt svar.
jag vet helt enkelt inte.

* kanske är det för att han är den han är för mig, just den personen
* kanske är det för att jag vet innerst inne att han har varit en bättre person, och hoppas på att han ska gå tillbaka till den
* kanske är jag bara lat, orkar inte säga upp kontakten, bara trött på konflikter, konflikter och tjat

jag vet faktist inte. allt han gör, är helt åt helvete.
ni skulle bara veta.
många skulle nog rekommendera ett rejält snack med honom, kanske till och med våld. men tro mig, jag har testat allt. han förstår mig inte. jag har på något sätt beslutat mig om att jag ska hålla allt på den här nivån. en ytlig relation, träffas sisådär en gång i månaden, snackar ytliga saker. aldrig ensamma, aldrig. alltid med henne eller dom. men jag vill inte ha en närmre relation med honom. allt han har gjort, allt han har åstadkommit, allt han har förstört. det ligger där och gnager, äter upp mig inombords.

idag fick jag reda på en till sak, det var droppen.
droppar som föll ner för kinden när jag hörde det
jag vände sakta bort ansiktet och tittade ut genom bilfönstret
såg träd, berg, bilar och allt möjligt bara flyga förbi.
precis så som du flyger förbi mitt liv
jag bryr mig inte längre, jag klarar inte av dig mer.

händer det dig något, så räkna inte med att jag finns där igen
det gör jag inte, inte på några villkor, aldrig mer

ärlighet varar längst, fast jag orkar inte

föresten
jag är yr, mår illa
jag vill spy

tjabbatjenahallå

.. som dom alltid sa i nått barnprogram om jag inte minns fel.

imorgon när jag har slutat min mattelektion vid 14.10 så går jag raka vägen till min kära syster. vi sätter i hennes gröna, ovanligt stora, bil och sätter kurs emot the house of pain i jönköping. ja, ni hör ju på namnet att jag måste vara lite halvt skräckslagen. ni undrar kanske vad det är jag ska utsätta mig för om jag ska till ett sånt ställe (nej, tänker ni som redan sett bilden här under).

jag ska iallafall göra mig en "industrial piercing"


det är alltså den översta piercingen som mannen har på bilden

lite nervös är jag faktist, för vad jag har läst mig till så ska det göra väldigt ont eftersom det är igenom brosk osv, och det är ju ingen tunn nål man sticker igenom direkt. någon hade även skrivit att det var det ondaste piercingen han hade gjort och han hade ändå gjort tunga(ont?!) och bröstvårta. (amahgad, tänker ni nu)

men jag tål ju all smärta...... eh

so break yourself against my stones

nu har jag äntligen satt igång och hemlighetsblogga igen.
känns skönt att skriva dagbok, fast slippa skriva för hand.
åh, det känns underbart att bara släppa ut sina känslor
och tankar helt fritt, utan att någon bryr sig.

fast jag tänker inte sluta skriva här om ni tror det
så lätt slipper ni inte undan mig, höhö puss

http://www.youtube.com/watch?v=3dTo48hSLsw
- och så tipsar jag om en bra låt
som titeln i mitt inlägg kommer ifrån