vinkväll

igår bjöd jag hit fem av mina vänner på en kvinnokväll
med vin och tillbehör. fast jag tror att vi alla insåg
att vi inte är några kvinnor än för det gick inte
en minut utan några omogna tonårsskämt och alla
skrattade åt dom. (tex. ida och jag gick till ica och var
snabbt tillbaka och finner då en lapp på dörren
"vi gick till en fest, tack ändå, vi ses på måndag, puss".
dom skämtade såklart och hade bara gömt
sig utanför. hah mogna flickor)
vi spelade även sanning&konsekvens, den elaka versionen.
sabina,jessie & rebecka åkte hem och linnea&ida sov hos mig inatt.

ni är underbara
mer kvinnokvällar åt folket.
tack


linnea,rebecka,jessie,jag,sabina,ida

är jag ett ufo?

”Att tala sanning är att ljuga så folk tror en.”
- jonas gardell

jo, han är smart den där gardell. för jag tror faktist att detta stämmer för många. och det är hemskt hur mycket man bryr sig om vad andra tycker och tänker. och hur svårt det ska vara att bara skita i alla andra och bara bry sig om vad man själv tycker. det är ett stort mål i mitt liv som sitter ganska bra ihop med mitt andra mål; att bli självständig och klara sig själv. det tror jag man kommer långt på, men tack kära jonas gardell för dina visa ord.

nu ska jag skriva en bokrecention om dig och din bok, puss

går det att mäta kärlek?

man har så många relationer till folk i sitt liv. vissa relationer är positiva andra negativa. men har man träffat någon och pratat, så har man skaffat sig en relation. det kan vara en vän, en pojkvän, en mormor osvosv.

skapar man sig en stark relation till någon så kan orden hatar och älskar dyka upp. att personen betyder så pass mycket att man faktist älskar den är väldigt vanligt. jag älskar mina vänner, min familj och min pojkvän. men dessa älskar jag på olika sätt, och för olika anledningar. det de har gemensamt är att de utgör en betydelse i mitt liv, dom gör mig lycklig på olika sätt och jag vill inte klara mig utan dom. men jag kan inte heller avgöra vem jag älskar mest eller vem som betyder mest. det går på något sätt inte att mäta. man har olika relationer. det är som att jämföra en person som är duktig på att springa och en som är bra på att laga mat och säga "han är bäst". det går ju bara inte att jämföra. det går inte jämföra en bästa vän med en pojkvän. min bästa vän betyder så sjukt mycket för mig och utan henne skulle jag verkligen inte vilja leva. hon får mig att le varje dag. och sen min pojkvän, han gör mig verkligen lycklig och jag hatar tanken av att förlora honom. dessa underbara varelser älskar jag på olika sätt, inte olika mycket.

jag vill aldrig förlora dom.

hej datakunskap

nu har vi gjort nån konstig faktura i word,
och jag & alma äger ut alla för vi är redan klara :DDD

ikväll ska jag faktist ut och äta med tjejerna från min förra klass,
det kan nog bli roligt tror jag minsann.
sen drar emelie och jag iväg på fest och har lite mer roligt.

nångång snart ska jag skriva ett seriöst inlägg jag lovar
snart kommer det
snart..

puss på alla söta
(kjamizzzzzzz till idaochjennY)

bästa helgen på länge

fredag; linköping med underbara flickor, som jag hade saknat enormt mycket. vi shoppade loss och jag köpte mycke bra saker.. tror jag. äh, fina saker var det iallafall. efter shoppingturen drog vi oss tillbaka till tranås och kollade på i taket lyser stjärnorna. filmen blev en besvikelse eftersom jag läst boken och jag blev bara sur när den inte handlade om samma saker. efter filmen åkte iaf jag, vickan, jenny (somgickdirekt), ida och jessie till vickan och färgade mitt hår och mös lite. tack för en bra dag bruuds hehe.

lördag; ida och vickan kom hit och hälsade på (ni är bäst). och på kvällen kom min älskling hit och vi mös en massa med bad, ljus, filmer och prat. en lyckad alla hjärtans dag skulle jag vilja säga.
jag älskar jonathan tillmar.

söndag; idag vaknade jag upp med sötisen och vi har bara myst och gått lite. puttinuttiplutt

jag gillar helger, men imon äre skola och jag har ont i halsen, fan

NEJ

inget knallrött hår.
lite brunrött fick det bli istället.

nu ska jag fira allahjärtansdag.

puss skriver imon

going bananas here

nu vill jag färga håret jätterött, (pierca min läpp),
tatuera in min välplanerade tatuering.
jag skulle bli så jäääääävla cool

hum, nej jag är inte sån som vill byta stil. nejdå
mennnnnnnnnnnn, jag vill förändra mig själv lite hihihi.

rött hår skulle va roligt tror jag. ska nog prova,
färga ikväll elr imon kanske.
vem vettttt vad som händer
men jag slänger in en bild som jag photoshopade väldigt noga ändå! ( jag älskar att va seriös)

http://www.youtube.com/watch?v=maPZZH7i79k

- LYSSNA, bra musikkk

du kan va en blomma

för ungefär 1 timma och 40 minuter sen kom jag hem från min bästa systeryster. vi tillbringade eftermiddagen tillsammans och lagade en nyttig och smaklös matpaj. fast med lite salt, så var det inte så pjåkigt ändå, och broccoli (vilket jag kollade upp hur man stavade på google just nu. jennY) är ju alltid gott minsann. gud vad jag saknar henne nu för tiden, hon bara jobbar och rider och har aldrig tid för lilla mig. fast idag har vi suttit och pratat. det känns så bra att snacka med bruttan, hon är så klok min syster.

vi diskuterade och har nu bestämt att det ska bli mer systermys i framtiden och det låter väldigt bra i mina öron. för det behöver jag märkte jag idag.

äntligen!

det känns som om det vore en evighet sen nu.
jag ska äntligen få åka ut till min allra bästa vän och mysa sönder.
känna mig som ett litet barn och åka pulka.
prata med henne i timmar, hon är bäst.
det känns så sjukt bra, och jag behöver det verkligen nu
jag behöver henne,

jag är alldeles för svag för det här.
kommer jag verkligen att klara det?

jag är fail

och vill bara ligga hemma hela dagen, natten, nästa dag, nästa natt sen gå upp och bli något nytt, leta nya krafter.

det kanske inte borde bli något clara för mig, inget statt, ingen fest, ingenting, bara ligga hemma, glo lite, och sen glo lite till. så kanske jag blir normal. (eller nej normal är inte bra! vad snackar jag om.) då kanske jag blir konstig på ett bra sätt menar jag såklart.

hejdå

i'm not ready to make nice

jag kan nog inte släppa det än ändå,
även om det har gått mer än ett år.
(nej, det handlar inte om samma person/sak som förra inlägget för han är inte ens värd att nämna längre)

min allra bästa kompis sa till mig förut; men det känns väl som om allt har lagt sig nu, som om du kanske inte tänker så mycket på skilsmässan länge?
jag tror inte jag gav något svar på hennes fråga, (eller kanske va det ett påstående.) jag sa nog iallafall inget vettigt och vi började prata om något annat. men jovisst har hon delvis rätt. jag tänker inte så mycket, jag gråter inte så mycket. jag ignorerar och lever. fast varje dag, varje minut känns det som om det är en mardröm. som om jag ska vakna inom snar tid. bara vakna upp i mitt blåa rum på nedervåningen. öppna dörren och springa upp för den knarrande trätrappan. inte bry mig om att den knarrar, bara springa in i tv-rummet. finna två kära föräldrar liggandes i varandras famnar. springa och krama om dom båda samtidigt.

jag saknar varma familjekramar, mitt blåa fina hus, min gröna trädgård, semestrar, tv-kvällar, en pappa.

det känns som om jag klagar, jag är väl ändå inte ensam om att ha skilda föräldrar. det är faktist jag och 50 000 till varje år. men jag trodde verkligen inte det. att det kunde hända mig, oss.

att inte bara träffa pappa en gång i månaden hemma hos hans nya flickvän utan att alltid träffas, hela tiden, flera gånger om dagen känns så bra. att äta middag tillsammans, det behövs inte ens en konversation, inte ens ett ord. att bara få höra det där irriterande tuggandet från pappa och känna närheten av en fadersfigur det är en underbar känsla. som jag verkligen inte uppskattade tillräckligt mycket.

jo, mycket har lagt sig kära bästa vän. men mycket flyger omkring inom mig. och skrapar lite extra på min insida. kanske kommer det att bli ett hål i min fasad, kanske brister det, kanske inte.

och tillslut
till min bästa vän;
don't get caught up in yourself
let it outttt