tell me what i feel inside

jo, jag skrev lite med söta alice förut. hon sa något som fick mig att titta över min blogg och faktist hålla med henne till tusen. hon berättade att om man läste min blogg så fick man intrycket av att jag är deppig och nedstämd en stor del av mitt liv. det stämmer väl självklart delvis eftersom jag är en tankefull person och har mycket negativa och knäppa tankar. men jag är faktist inte alls nere alla dagar, jag har mina lyckliga och glada dagar/stunder precis som alla andra. det är bara grejen att när jag är glad, så glömmer jag bloggen, jag glömmer att skriva. jag bara lever på. när jag är nere däremot, så är den allra bästa medicinen att sätta sig vid datorn, sätta på nån jätte bra musik (ganska hårt<3) och bara skriva så att det känns som att skinnet på fingertopparna slits bort. det är bara så bäst. jag är inte bra på att beskriva lycka, det är bara så, jag kan inte beskriva glädje. så förlåt för allt depp.
men tro inte att jag är alltför nere.

du som läser; ha en bra dag, pusspådig