en hyllning till robert pattinson

nu har jag äntligen tittat på filmen twilight som alla pratar så gott om. storyn i sig är bra, fast inte fantastisk eller bäst. utan mest bra. det jag fastnade för är karaktärerna, och främst edward som spelas av robert pattinson.

robert pattinson är självklart inte ful, men han är inte en person med ett utseende som jag skulle kunna dregla över direkt. han har ett ganska speciellt ansikte som har en konstig form och hans ögonbryn är bland de största jag sett. (ja, jag gillar att överdriva) han har någon slags blå ögonfärg som inte sticker ut och hans tänder är något snea och lite gula. han är ingen skönhet, men helt okej. fast en sak är helt fantastiskt, titta bara på hans hår! (titta på bilden som jag har lagt in där nere) . pilla i det och du är förlorad. men han har somsagt inget speciellt egentligen enligt mig.

nu kommer jag till det riktigt otroliga. när robert spelar edward i den här filmen så är han så sjukt sexig. verkligen helt oemotståndlig nästan, han bara utstrålar sensuallitet. det är som min kompis har skrivit i sin blogg om boken med samma story som filmen, allting utstrålar sensuallitet i filmen. även att edward och bella inte ens kysser varandra i början, utan bara rör vid varandra. så blir hela filmen så enormt sensuell. jag satt helt förlorad när jag tittade på filmen, helt avundsjuk på hur duktig denne robert pattinson faktist är på teater. visst har han inte utseendet helt på sin sida, men han lyckas ändå spela så attraktiv, så fantastiskt duktig är han.

jag tycker det är helt otroligt hur en människa kan spegla ut sin insida på ett sånt sätt. att verkligen visa på utsidan, vad du har på insidan. att inte behöva säga ett ord om vad du har för känsla inombords, folk ser det på dig bara genom en kort ögonkontakt.



imponerad kallas det