en vän ger mig lycka

jag lovade faktist mig själv igår innan jag somnade
att jag skulle skriva lite om min vän mattias.

det är sjukt hur mkt jag antagligen litar på pojken. alltid så får han ur mig saker som jag inte berättar för många direkt. det känns alltid så bra att prata med honom. han på nått sätt förstår mig alltid och hjälper mig med saker. och det brukar va så att man har sina dagar då man är sådär extra djup och pratsam, ni vet? jag lyckas alltid pricka in att prata med mattias dom dagarna. det bara blir så. och vi kan prata och prata i en evighet. senast natten mellan lördag och söndag så pratade vi till klockan 3 på natten utan problem. utan nån pinsam tystnad (kan det bli tyst på msn?), utan några missuppfattningar. vi bara pratar på med varandra som att vi alltid har kännt varandra.
så tack för att du är min vän sötis.