du håller mig kvar vid nått jag lämnat

det finns saker man inte vill höra från sin mamma,
som man säger att man vill höra.
för man vet ju trots allt att mamma always tells the truth,
och det är jobbigt när det gäller utseende.

när man får höra dåliga saker om ens utseende av sina vänner kan man inte alltid vara säker på att dom talar sanning. för ibland kan det handla om avundsjuka eller bara ren elakhet. och när det gäller komplimanger så är det likadant, om en vän säger en komplimang kan man inte va säker på att dom menar det eftersom dom kanske bara vill va snälla, eller inte vågar säga det dom tycker. därför tar jag nog aldrig riktigt åt mig av vänners komplimager eller elaka kommentarer. för jag tror alltför lite på att dom talar sanning.


men när man därimot kommer till sin mamma, som alltid säger sanningen. så tar jag alltid åt mig och suger upp komplimangerna så de hamnar på självförtroendet direkt när hon har sagt dom. det är så härligt att få höra positiva saker från sin mamma, för komplimangerna är aldrig smöriga eller tillgjorda utan dom kommer direkt från hjärtat, sånt gillar vi.
fast därimot är det ju inte lika kul med elaka pikar om ens utseende från sin mamma. för dom är exakt lika sanna, fast att det svider som tusan i hjärtat och självförtroendet när man hör det. vissa saker kan jag ta. som tex, "du har fått en stor finne där",
"du borde färga om håret" osv.

men endel saker är alldeles för jobbiga.
dom för mig tillbaka till gamla vanor lixom.



I'm kind of back in business