dom tomma stegen

ojdå, jag råkade skicka iväg ett sms till min pappa
och det var ganska väldigt onödigt
och imon kommer jag få ett samtal
som jag inte ens vill ha
för jag hatar att prata om allvarliga saker i telefon
för det känns så fel och läskigt, usch.

men jag fattar inte.
för ett år sen var allt bra, eller man kunde iaf låtsas att det var det
ibland var allt perfekt och vi hade det så bra.
visst han hade sina problem, but we could handle them
men ger man upp då? lämnar man dom som
har ställt upp för en själv allra mest.
och går till någon ny som inte vet ett skit om en själv
i önskan om att kunna glömma sig själv och börja om på nytt.

du kommer inte klara det, du kommer falla tillbaka.


ajuste, imon åker vi till halmstad som sagt.
jag berättar när jag kommer hem hur det har vart
kommer på söndag! puss
__________________